Sankta Lucia med martyriets segerpalm i ena handen och sina ögon på en bricka i den andra.

Lucia var ett sicilianskt helgon som led martyrdöden ca 304 e. kr. Lucia målas ofta med ett svärd genom halsen och med sina ögon på en bricka. Hon vördas som de blindas skyddshelgon. Mitt i mörkret går hon "klädd i ljus" mot sin brudgum, som en klok jungfru med tänd lampa. Lucia representerar Kyrkan och själen som smyckar sig som brud inför bröllopet. Hon firas av den romersk-katolska kyrkan den 13 december. Luciafirandet som vi är vana vid är en säregenhet för Sverige. Det italienska helgonet Lucia har bara namnet gemensamt med vårt firande.

Freskomålningen "Sankta Lucia" av den georgiske konstnären Lasha Matiashvili.

Vår Lucia uppkom på 1500- eller 1600-talet bland protestanterna i Tyskland. Hon kom som en ersättning för det katolska helgonet S:t Nikolaus. Hon föreställde Jesusbarnet och kom med presenter till barnen vid jul. Hon kom i sällskap med en djävulsfigur, som på platttyska kallas "Dyvelskater". I gammalsvenskan blev det "dyvelskatter", dvs våra moderna lussekatter. Luciaseden följde med tyskarna till Sverige på 1600-talet, men försvann som julsed på 1700-talet. I landskapen kring Vänern knöts seden istället till den 13 december. Den första kända svenska ljusdrottningen sägs ha lussat på ett västgötskt slott 1763. Den tidens skolgossar (djäknar)passade på att vid skolavslutningen gå omkring och sjunga visor för att samla in pengar inför den kommande terminen. Det kallades för "lussegången".

Julens fasta började denna dag och det var förbjudet att äta kött under fastan. Fastan varade till julafton. Julgrisen skulle ha slaktats senast på lussenatten. Än idag äter vi fastematen lutfisk, fast numera på julafton. Av all vår moderna julmat är risgrynsgröten och lutfisken de enda rätterna som egentligen har med den religiösa helgen jul att göra.

Ljusstöpningen och julbrygden skulle också vara avklarad och man "smakade" ofta på julölet. Luciafirandet har alltid dragit med sig fester med stor förtäring av alkohol. Lussenatten ansågs vara den längsta på året. Just den 13 december hade redan under medeltiden spelat en viktig roll i svensk tradition. På runstaven markerades dagen med två furubloss och en sax. Den sistnämnda markerar att man nu kunde börja klippa av de långa nätterna.