Dela med dig eller snåla...
Nu när jag sitter här på jobbet och det är riktigt LUGNT tänkte jag att jag skulle filosofera lite runt något jag som fick mig att fundera förra veckan. Såg på "Efter 10" med Malou och där diskuterade de organdonationer.
Är DU donator? Du kanske inte har funderat så mycket på det och det hade jag inte heller direkt gjort innan jag såg inslaget. Det är nog många med mig som inte har tagit ställning till om de vill donera eller inte om de själva skulle dö. Man vill ju inte tänka på sin egen död och det måste man ju i denna fråga. Men tänk tanken att du skulle råka ut för en olycka där du förolyckas och dina anhöriga skulle behöva ta ställning till om dina organ ska doneras. I mitt fall så är det inte något jag tidigare har diskuterat med mina nära och kära så de skulle inte ha en aning om hur jag tyckte och kände. Inte så kul att sätta sina nära i den situationen när jag själv redan har bestämt hur jag vill göra men bara inte tagit mig tiden att berätta det för någon.
Det var speciellt en tjej i inslaget som fick mig att fundera. Hon var i 20-årsåldern och hon hade en sjukdom som förstörde hennes lungor vilket innebar att hon var i behov av två nya lungor. Det måste inte bara finnas någon som vill donera utan lungorna måste även passa henne storleksmässigt. Inte så lätt med andra ord....och en lång osäker väntan för henne. Det är ju hemskt att tänka tanken att någon måste dö för att hon ska få leva vidare men det är ju faktiskt så att den personen som har dött inte längre behöver sina organ. Skulle jag vara i situationen då jag skulle behöva donerade organ så skulle jag ju verkligen hoppas att det fanns någon snäll själ som kunde donera organ till mig. Därför är valet inte så svårt för mig. Jag vill donera! Min själ finns inte i mina organ så kan jag hjälpa någon annan att leva vidare om jag själv är död vill jag verkligen göra det.
Sen finns det säkert många som vet hur de skulle vilja agera men som inte har fyllt i ett donationskort eller anmält sig till donationsregistret eller ens talat med sina anhöriga. Så jag uppmanar alla att ta en stund att tänka efter hur ni vill göra och låta er önskan bli känd. Prata med era anhöriga och gör som jag - ta två minuter och gå in på www.livsviktigt.se och anmäl er till donationsregistret (där registrerar du även din önskan om du INTE vill donera dina organ, men då slipper iaf dina anhöriga ta beslutet) Sen är det ju alltid så att du när som helst kan ändra dig om du av någon anledning byter åsikt, det är alltid den senast anmälda uppgiften som gäller. Djupa funderingar så här på fredags eftermiddagen men nog så viktiga!
Efter jobbet blir det middag och film hemma hos Jennie. Ska bli skoj, länge sedan vi sågs nu! Var hos veterinären med trattkatten imorse och tog bort stygnen. Det hade läkt jättefint tyckte veterinären så nu är hon av med tratten. Det första hon gjorde när vi kom hem var att tvätta sig. Var ju två veckor sedan hon kunde göra det ordentligt så hon var nog smutsig ;) Nu ska jag jobba vidare en stund...bara 35 min till stängning. Tjoho!!
Kram
Är DU donator? Du kanske inte har funderat så mycket på det och det hade jag inte heller direkt gjort innan jag såg inslaget. Det är nog många med mig som inte har tagit ställning till om de vill donera eller inte om de själva skulle dö. Man vill ju inte tänka på sin egen död och det måste man ju i denna fråga. Men tänk tanken att du skulle råka ut för en olycka där du förolyckas och dina anhöriga skulle behöva ta ställning till om dina organ ska doneras. I mitt fall så är det inte något jag tidigare har diskuterat med mina nära och kära så de skulle inte ha en aning om hur jag tyckte och kände. Inte så kul att sätta sina nära i den situationen när jag själv redan har bestämt hur jag vill göra men bara inte tagit mig tiden att berätta det för någon.
Det var speciellt en tjej i inslaget som fick mig att fundera. Hon var i 20-årsåldern och hon hade en sjukdom som förstörde hennes lungor vilket innebar att hon var i behov av två nya lungor. Det måste inte bara finnas någon som vill donera utan lungorna måste även passa henne storleksmässigt. Inte så lätt med andra ord....och en lång osäker väntan för henne. Det är ju hemskt att tänka tanken att någon måste dö för att hon ska få leva vidare men det är ju faktiskt så att den personen som har dött inte längre behöver sina organ. Skulle jag vara i situationen då jag skulle behöva donerade organ så skulle jag ju verkligen hoppas att det fanns någon snäll själ som kunde donera organ till mig. Därför är valet inte så svårt för mig. Jag vill donera! Min själ finns inte i mina organ så kan jag hjälpa någon annan att leva vidare om jag själv är död vill jag verkligen göra det.
Sen finns det säkert många som vet hur de skulle vilja agera men som inte har fyllt i ett donationskort eller anmält sig till donationsregistret eller ens talat med sina anhöriga. Så jag uppmanar alla att ta en stund att tänka efter hur ni vill göra och låta er önskan bli känd. Prata med era anhöriga och gör som jag - ta två minuter och gå in på www.livsviktigt.se och anmäl er till donationsregistret (där registrerar du även din önskan om du INTE vill donera dina organ, men då slipper iaf dina anhöriga ta beslutet) Sen är det ju alltid så att du när som helst kan ändra dig om du av någon anledning byter åsikt, det är alltid den senast anmälda uppgiften som gäller. Djupa funderingar så här på fredags eftermiddagen men nog så viktiga!
Efter jobbet blir det middag och film hemma hos Jennie. Ska bli skoj, länge sedan vi sågs nu! Var hos veterinären med trattkatten imorse och tog bort stygnen. Det hade läkt jättefint tyckte veterinären så nu är hon av med tratten. Det första hon gjorde när vi kom hem var att tvätta sig. Var ju två veckor sedan hon kunde göra det ordentligt så hon var nog smutsig ;) Nu ska jag jobba vidare en stund...bara 35 min till stängning. Tjoho!!
Kram
Kommentarer
Postat av: Anna
Mkt bra inlägg där Anna! Har tänkt så länge att jag ska anmäla mig men tiden går och det blir aldrig gjort. Ska göra det nu!
Ha en fin helg och tack för påminnelsen, dels om organdonationer och internationella scrapbookingdagen.
kram!
Postat av: Anna o Xanté
Synd att jag missade det programmet, tycker sånt är intressant. Jag fick faktiskt ett infall i höstas när vi läste Sjukdomslära, spec lungmedicinen, så jag anmälde mig. Sen kom det hem papper från Socialstyrelsen...livrädd blev jag innan jag öppnade och såg att det bara var att man anmält sig;) KRAM
Trackback