...och just nu känns det som en evig uppförsbacke utan slut. Vet inte alls vad framtiden har att erbjuda och ärligt talat känns det lite som om det kvittar just nu. Allt är bittert. Ser inte hur jag ska kunna knyta ihop x-jobbet till något bra. Har ingen hjälp av mina handledare, allra minst den i Luleå. Har ingen aning om vad som kommer hända när det väl är klart. Ingen inkomst hur ska det gå? Får jag jobb? Var ska jag söka? Går det över huvudtaget att få ett jobb innan omtentorna är gjorda? Om jag får jobb kommer jag någonsin bli klar med min examen eller kommer det rinna ut i sanden? Men vad ska jag tänkas jobba med? Jag kan ju ingetting! Trött på att bo hemma vill ha mitt eget hem igen. Men var kommer det bli? Kommer jag att trivas dit jag flyttar? Hur ska jag lyckas hitta nya vänner där? Ja, det är bara ett axplock av vad som rör sig i mitt huvud just nu...en massa frågor och inga svar. Känner mig otroligt ensam utan någon jag kan riktigt prata med.

Uppmuntrande inlägg...eller inte. Men jag har inget roligt att skriva om, för mitt liv ÄR inte roligt nånstans just nu. All min jullängtan försvann också i helgen. Jag känner mig mest tom och likgiltig.

Återkommer när jag har muntrare ord att förmedla!

Kram