...har min alldeles obetydliga blogg funnits till allmän beskådan (imorgon den 25 iofs men eftersom jag är internetlös i helgen så postar jag det här inlägget nu). Det är faktiskt väldigt roligt för mig att gå tillbaka och läsa vad som hänt, vad jag tyckt och vad jag känt. Lite som en dagbok utan de smaskiga detaljerna som jag inte delar med mig av (fast i många fall kommer sådana minnen tillbaka genom att bara läsa om resten och titta på bilder). Fast jag inte skriver superpersonligt och utelämnar sådant jag inte vill att alla ska veta så fungerar skrivandet som en terapi för mig. Jag har alltid tyckt om att skriva och det här är det senaste utbrottet för det behovet.

Jag har haft i snitt 170 besökare i veckan sedan november förra året (då jag satte dit min lite mer tillförlitliga räknare än den blogg.se erbjuder) vilket i snitt blir 24 besökare om dagen så jag antar att någon gillar att läsa vad jag skriver. Synd bara att så få lämnar avtryck i form av kommentarer, det är ju alltid roligt att läsa :)

Men ett stort tack till alla er nya och gamla besökare för att ni finns. Visst skriver jag för min egen del men det är ju bra mycket roligare om det är fler som hittar hit...och återvänder! :)

Bloggen fortsätter iaf att leva kvar så länge jag tycker det är skoj och så länge jag känner att jag har behovet att skriva av mig i just det här forumet (och det gör jag fortfarande). Framöver kommer den här bloggen nog inte uppdateras med samma frekvens då jag åker till Australien om endast 6 dagar. Däremot kan ni ju som jag nämnt tidigare följa dessa äventyr i min Australienblogg. Kan säkert behöva lite stöd och uppmuntran under min tid där så kika hemskt gärna in och lämna en kommentar eller två. :)